Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet. Du lever för stunden, precis som jag

Jag saknar dig.. jag vet att jag inte borde göra det. Men fyfan va jag gör det. Åå jag måste sluta göra det.
Du är inte värd det, jag vet det. Men ändå kan jag inte sluta tänka på dig? Varför är det så?






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0